lindothaman

Kan väl lika gärna blogga två gånger idag eftersom jag inte hade tid igår.
Måste ju berätta om min hemska dröm..
Borde kanske starta en drömblogg istället eller nåt.

Aja, jag var iaf ute och cyklade med pappa och Alice på en sån där tävlingscykel och vi cyklade inte på marken utan i som en bana ovanför marken. Och i slutet av banan så cyklar vi upp för något som påminner om en backhoppningsbacke, och den är inte låg direkt. Får världens höjdskräck och panik när jag är på toppen för att jag ser att nerförsbacken är jätte brant och lång och om jag inte skulle klara av att hålla balansen så skulle jag dö.
Får panikattack och vägrar att cykla ner, då säger pappa att då kan jag ju klättra ner istället. Men det ska ju förstås inte var lätt det heller. Först måste jag ta mig över till stegen och den är en meter bort och jag måste ju bära cykeln, OCH DET ÄR INTE KORT VÄG ner till marken, det är verkligen råhögt, är fucking livrädd, och det ska ju of course inte vara någon vanlig stege heller utan man måste landa rätt på den annars börjar den vingla. Självklart landar jag inte rätt så den blir ju helt sne och paniken är extrem och jag får inte röra mig för då välter stegen och jag dör. Tur som jag har så säger pappa att han kan ställa sig på stegen så att den blir rak igen, men inte hinner han göra det innan jag vaknar inte.

Paniken i kroppen var ganska rejäl när jag vaknade också.
Drömde ju för någon vecka sen att jag skulle gå ner för världens brantaste trapp med enormt höga klackar och räcket blev till ett rep som inte gick att hålla balansen med, men då var det ändå lite mer lugnt..
Då skulle jag ju bara typ skrapa sönder hela min kropp om jag ramlade, hade jag ramlat från hopptornet hade jag ju dött.



om vi säger såhär, det är ju inte precis kort väg att falla.. och med en cykel på ryggen.